Nattvandrare

       Nightwalkers

 

 Allt är sammanvävt i ett stycke.

 

I en cirkel svävar vi runt i det stora universum där Gud bor.

Från Hans heliga tempel utgår befallningar om framtiden för människan på jorden.

Han har sett hennes väg och vet den.

 

Han har byggt en bild i Israel, en förebild för att vi skall förstå.

Han har skapat ett folk som tillhör Honom. I det folket är vi som tror inympade.

”Du skall vara mitt folk och jag skall vara din Gud”, säger Han själv till Israeliterna på väg mot landet.

 

Den onda världen har ständigt slitit bilden itu, för att Guds ansikte skall krossas, men helandet pågår ständigt. Livet kan aldrig dö.

Döden har ingen makt med livet.

 

Varje cell i universum bär Hans stämpel och människan är Hans arbetsredskap.

Ingen kan slita oss ur Guds hand men du är fri att gå.

 

Men ”vart skall du gå och vart skall du fly” för Hans ansikte. Det undrade också kung David av Jerusalem en gång.

 

Här blev människan en flykting, jagad av sig själv på sin dödsvandring.

 

Om du lämnar Honom träder du in på dödens mark och blir en tillgång för det onda, det som bryter ner dig.

 

Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta

 

Hela skapelsen handlar om att älska Gud den som skapat allt för att vi skall älska Honom och tillbe Honom.

Han som skilde mörker från ljus skiljer också ut oss från världen där förnekelsen bor.

Ge inte lögnen tillträde till dig, då kommer du att dö.

 

Hela människan är en bild på sin skapare.

Läs fysiologi eller anatomi.

Läs om ögat eller hjärnan och du kommer att göra en svindlande resa i Guds fantastiska värld

 

Byggd för att hålla samman allt till en enhet.

 

Allt talar för att det finns en arkitekt bortom ordet och att det ordet från Gud skapade världen och satte sin avbild i den.

 

Mot detta kommer ett motord in i skapelsen; ”skulle Gud ha sagt”, och döden träder in.

 

Min fråga är nu;

 

Är mänskligheten ett utdöende släkte eller vilken chans har vi att överleva, och till vad skall vi leva.

 

I lydnad för dödens herre gör vi allt för att utplåna livet på jorden och framför allt vill vi utplåna Guds tanke, Israel.

Här dansar lögnen på taken och hit sänder vi gudar i människogestalt som är villiga att dö för sitt hat.

 

Men här vilar Guds frälsningsplan, och här har den legat arkiverad sedan urtiden i säkert förvar.

 

Tack min Fader i himmelen för det.

 

oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo

 

 

Ur brevet till Gud

  Som en fjäril

    iGuds öga i nattenGuds öga i natten skymningsljus

   lyfter sitt ansikte

   bränner sitt hus

   faller till marken

   likt Itakas vingar

   

   Så brände också jag

  mina vingar

  innan jag kom till dig

  och lade min själ

  i din hand

  Nu andas jag med dig 

  lever i dig

 

  Som skuggan söker ljuset

  finns du inom mig

  och ingenting kan skilja 

  mig från dig

                                 

  Likt mareld

  i svenska vatten

  lyktor för nattens ljus

  så törstar min själ

  efter dig

 

 

 Ur "Förbränningens natt" 1994

 

 Ett liv bara i ljus

  har inget att berätta

  i mörker är du formad

  för ljuset

  välkänd av skuggor

 

         

 

 Slocknad ljusgestalt

  är skugga

  genomlyst i mörker

  syns den dra förbi

  spegeln av din verklighet

 

  Vandrar ut och in

  i ditt tysta rum

  bleka skuggor vilar ut

  i ditt gryningsljus

  slocknad ljusgestalt

 

  Murar,

  väggar utan dörr

  ropet ekar i tysta rum

  fångad i sig själv

  flykting i sitt tempel,

  människan

  mitt i kosmos fyllt av ljus

  söker hon sitt mörker

 

  Ibland slår det ner

  i min tankes svindlande värld

  vem förutsåg detta

  när mörker skildes från ljus

  och vatten från vatten

  när solar och månar

  blev tecken

  till dagen och natten

 

  Såg någon mitt liv redan då

  är allting en upprepning

  bara

 

     

 

  Ur tvivlets boning

  växer fram

  som skuggor

  bilden

  bortom existensens gräns

  meningen med tingen

 

  Tvivel

  sista gräns att överskrida

  men ej det förutan

  finner du ditt liv

 

  Högre än vår tro

  hjärtslag ur vårt dunkla rum

  bankande i natten

  tvivel vid vår sida

 

              

 

  Jag vet

  och jag värjer mig

  för smärtan

  i din blick

  att dela bröd

 

  Ingenting blir helt

  utan att först

  ha delats

  Därför är din smärta

  min

 

  Brödet som vi bryter

  under flykten

  ger oss namnet åter

  till att vara ett

 

          ¤

  I hela mitt liv

  har jag varit på resa

  att finna en plats

  för min oro

  till rast

 

  Jag kan inte lova dig

  något annat

  än mitt rop

  och i hela mitt liv

  min saknad

 

  Det bröd

  som du räckte en gång

  och kalken att dricka

  vi bjuder dig åter

  att dricka med oss

 

            ¤

 

  Jag ber att din hemfärd

  skall bli ljus

  buren av änglar

  lätt som vinden

  utan sargad kropp

 

  och jag ber

  att du skall möta

  alla dem

  som lämnat oss

  i tystnad

 

  att du aldrig mera

  skall längta bort

  utan äntligt vara hemma

  självklar utan frågor

  och med glädje återse

  din skapelse i gryning

 

               

  Jag visste inte

  att saknaden

  skulle bränna ner

  alla skydd

  att väggarna

  skulle rasa

  och rummet

  upphöra

  när du gick

  att färgerna

  skulle ropa

  ditt namn

  ur tystnaden

  

  Jag visste bara

  att jag hade mött dig

  och låtit dig gå

  att ögonblicket

  då du såg mig

  var förbi

  

           ¤

  

  Gryningen vaknar

  reser sig 

  drar på sig sin purpurkappa

  med guldkåpa

  tar morgondusch i dagg

  

  Klär sig sakta

  väljer förmiddagens dräkt

  med frukost i det gröna

  under svalblå himmel

 

  Andas fri från skuggor

  nya dagen

  

           

  

  Gräset grönskar

  av din andedräkt

  svalorna vilar på vingen

  juninatt

  

  Varsamt lyfter den

  på rosenbuskens blad

  viskar i knoppens öra

  kysser den

  jublande den står

  i juninatten

 

          ¤

 

  Varje cell

  i universum

  bär din stämpel

  varje vintergata

  bär ditt namn

  I din spegelsal

  av bilder

  svävar rummet

  fritt